Den 22 november beslutade Malaysias högsta muslimska råd att utövningen av Yoga var oförenlig med islam. Man gjorde det i formen av en fatwa. Fatwan är ett rättesnöre snarare än en lag som muslimen följer av eget val, men man skall dock inte underskatta fatwans tvingande roll i en värld som domineras av religiös fundamentalism.
Riktlinjerna utfärdades med motiveringen att yoga är en yttring av hinduismen. Kombinationen av kroppsövningar och vad man ser som religiösa inslag som lovsång och dyrkan med avsikt att uppnå en inre frid syftar till att individen blir ett med hinduismens högsta väsen. Ett sådant tankesätt är enligt ordföranden för rådet, Abdul Shukor Husin, oförenligt med islam. Beslutet har dock kritiserats, inte bara i väst utan också av mer moderata m
uslimer och av andra institutioner i Malaysia. Bland kritikerna står flera sultaner vilka traditionellt dessutom betraktas just som islams väktare. Från sådant håll har meddelats fatwan inte kommer att träda i kraft förrän det att Malaysias federala fatwautskott diskuterat frågan.
Yoga som träningsform har under de sista åren blivit populärt i Malaysia. Man får anta att det är just därför som det i detta fallet muslimska rådet reagerat. Man behöver dock inte resa långt för att träffa på denna religiöst betonade skepticism riktad gentemot just yogan som träningsform. För något år sedan riktades liknande kritik i vissa svenska kyrkor. Motiveringen den gången var inte ordagrant densamma, men vilade ändå i samma slutledning. I det fallet var invändningen att yogan – och all annan asiatisk mystik – hindrade utövarna från att på heltid ägna sin tankeverksamhet åt den kristne guden. Ett tankesätt som förövrigt rimmar dåligt med den protestantiska kyrkans egen värdegrund.
Ett sådant tankesätt är såklart endast förenligt med de monoteistiska religionernas världssyn. Det binära betraktelsesättet av världen skänker inget existensberättigande för utövandeformer som inte direkt knyter an till den rådande dogmen. Samma problem uppträder däremot inte i vare sig ateistiska eller polyteistiska kulturer. Oavsett om vi betraktar den sekulariserade enklaven av jordens befolkning, de buddhistiska kulturerna eller hindusim(och andra polyteistiska system) finner vi samma utbredda tolerans mot ”importerade” andliga uttryck. Det är därför rimligt att antaga att avsaknaden av tro, tron på att det inte finns någon sanning eller erkännandet av flera parallella sanningar, alla mer eller mindre per automatik leder till en mer tolerant världsåskådning.
Kritiken inom de monoteistiska kyrkorna mot dessa fundamentalistiska synsätt är dock inte frånvarande. I det svenska fallet ledde predikan till avsked. Den svenska kyrkan är idag en demokratisk organisation där folket på olika sätt kan utöva makt över tillsättningen av präster. Så skedde således. Det islamistiska fatwabeslutet angående yoga har också kritiserats både av muslimska yogautövare och av muslimsk press i landet. Det har framförts röster om att yoga borde kunna utövas i en slags islamsk form, där de mest tydliga hinduistiska inslagen tagits bort. Liknande ansträngningar har gjorts på flera håll ibland annat den svenska kyrkan. Där utövas idag meditation med tydligt zenbuddhistiska anor. Den buddhistiska ramen har plockats bort och ersatts med en kristen dito. Den meditativa övningens kärna är dock - föreställer jag mig - fortfarande intakt. Den svenska kyrkan är idag dock att betrakta som något mer tolerant än de ofta fundamentalistiska yttringarna av islam. Men steget är inte så stort som vi tror. Ändå borde en liknande lösning vara möjlig för yogan som träningsform och muslimerna i stort. Om en allmänmänsklig acceptans nu inte anses möjlig.
Riktlinjerna utfärdades med motiveringen att yoga är en yttring av hinduismen. Kombinationen av kroppsövningar och vad man ser som religiösa inslag som lovsång och dyrkan med avsikt att uppnå en inre frid syftar till att individen blir ett med hinduismens högsta väsen. Ett sådant tankesätt är enligt ordföranden för rådet, Abdul Shukor Husin, oförenligt med islam. Beslutet har dock kritiserats, inte bara i väst utan också av mer moderata m
uslimer och av andra institutioner i Malaysia. Bland kritikerna står flera sultaner vilka traditionellt dessutom betraktas just som islams väktare. Från sådant håll har meddelats fatwan inte kommer att träda i kraft förrän det att Malaysias federala fatwautskott diskuterat frågan.Yoga som träningsform har under de sista åren blivit populärt i Malaysia. Man får anta att det är just därför som det i detta fallet muslimska rådet reagerat. Man behöver dock inte resa långt för att träffa på denna religiöst betonade skepticism riktad gentemot just yogan som träningsform. För något år sedan riktades liknande kritik i vissa svenska kyrkor. Motiveringen den gången var inte ordagrant densamma, men vilade ändå i samma slutledning. I det fallet var invändningen att yogan – och all annan asiatisk mystik – hindrade utövarna från att på heltid ägna sin tankeverksamhet åt den kristne guden. Ett tankesätt som förövrigt rimmar dåligt med den protestantiska kyrkans egen värdegrund.
Ett sådant tankesätt är såklart endast förenligt med de monoteistiska religionernas världssyn. Det binära betraktelsesättet av världen skänker inget existensberättigande för utövandeformer som inte direkt knyter an till den rådande dogmen. Samma problem uppträder däremot inte i vare sig ateistiska eller polyteistiska kulturer. Oavsett om vi betraktar den sekulariserade enklaven av jordens befolkning, de buddhistiska kulturerna eller hindusim(och andra polyteistiska system) finner vi samma utbredda tolerans mot ”importerade” andliga uttryck. Det är därför rimligt att antaga att avsaknaden av tro, tron på att det inte finns någon sanning eller erkännandet av flera parallella sanningar, alla mer eller mindre per automatik leder till en mer tolerant världsåskådning.
Kritiken inom de monoteistiska kyrkorna mot dessa fundamentalistiska synsätt är dock inte frånvarande. I det svenska fallet ledde predikan till avsked. Den svenska kyrkan är idag en demokratisk organisation där folket på olika sätt kan utöva makt över tillsättningen av präster. Så skedde således. Det islamistiska fatwabeslutet angående yoga har också kritiserats både av muslimska yogautövare och av muslimsk press i landet. Det har framförts röster om att yoga borde kunna utövas i en slags islamsk form, där de mest tydliga hinduistiska inslagen tagits bort. Liknande ansträngningar har gjorts på flera håll ibland annat den svenska kyrkan. Där utövas idag meditation med tydligt zenbuddhistiska anor. Den buddhistiska ramen har plockats bort och ersatts med en kristen dito. Den meditativa övningens kärna är dock - föreställer jag mig - fortfarande intakt. Den svenska kyrkan är idag dock att betrakta som något mer tolerant än de ofta fundamentalistiska yttringarna av islam. Men steget är inte så stort som vi tror. Ändå borde en liknande lösning vara möjlig för yogan som träningsform och muslimerna i stort. Om en allmänmänsklig acceptans nu inte anses möjlig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar