Midvinternatt

Midvinternattens köld är hård. Njae, kanske inte riktigt så. När jag vaknar upp på julaftonsmorgonen möts jag av grå skyar. Marken framför mig är fuktig och från grannens outslagna rosenknoppar skymtar en rosa nyans från de blad som inte hann gro innan mörkret fattade norden i sitt grepp. På skotten hänger blänkande droppar, rester av nattens stillsamma regn. När jag ser in i spegeln möts jag inte av djup vit snö och barndomens ståhej. Där kommer istället ett gammalt ansikte mig tillmötes. Trött och härjat av sista årens nederlag. Det som för en kort stund sedan var en ung man har nu blivit bestulen på allt ungt. Dagen uppfattas som tung.