En nattlig reflektion

I natt när jag slutligen lagt böckerna ifrån där jag låg inbäddad under dunbolstret, sträckte jag mig efter lysknappen och släckte läslampan. Där efter gled jag sakta ner under täcket så att endast huvudet stack upp i den friska luften. Plötsligt kände jag då något obehagligt kallt, nästan vått, i höjd med kroppens heligare tillgångar. Jag blev förskräckt! Hade jag läckt utan att jag känt av det? Hade åldern plötsligt övermannat min lekamen och nu förnedrat min manlighet med ett oannonserat funktionsfel. Jag sträckte skärrad handen ner under täcket för att undersöka saken sådan som den nu var. Jag kände efter. Upp kom en stiftpenna vars kalla metallbeslag spelat min kropp ett spratt. Lättad log jag för mig själv. Ingen fara den här gången.