Tala på djupet

När samtalade du senast med en vän eller bekant om det verkliga djupet i en fråga? När djupdök du senast i timtal i frågan om ett enda tings innersta natur eller orsak? Idag förefaller mig en på djupet penetrerande diskussion av en problemställning eller tillstånd i världen som en omöjlighet, kanske rent av en dröm. Vart jag än vänder mig möts jag av yta utan reflektion och en överallt dominerande sarkasm. Varje fråga viftas bort med en desillusionerad spydighet och innehållslösa skratt. Människans tid läggs på att existera i ett tomt intet, i en verklighetsflykt utan åsikter, utan handling, utan insikt. Samtal förs främst på småbarns språk. Inget vitalt berörs, får beröras. Det betraktas som ett intrång i den bedövande livslögnen. Ett övertramp på var och ens integritet. De få vänner som vet förmågan och har viljan att faktiskt fundera och samtala om existensiella och världsliga problem är lätträknade och jag håller dem kära. Jag råder dig att göra detsamma. De är din viktigaste tillgång. Ibland undrar jag om inte just denna genomgående attityd, att inte fästa vikt vid något, också är det som gjort världen till vad den är idag. Tillvaron - verkligheten - har fråntagits sin essens, tillvaron har blivit en lek, en charad utan allvar. En rovdrift på infantila skämt. Det är därför kanske inte heller förvånande att vår planet tycks snurra allt mer plågade varv. Vem skall förvalta framtiden om vi inte tar oss tid att reflektera över samtid och kommande skeenden?